Femidalen har flyttat

och återfinns nu på wordpress genom http://femidalen.wordpress.com

å du milde

Ah, DN kultur publicerade idag en härligt kräkframkallande presentation av debatten mellan konservatism och liberalism. Jag kan inte säga annat än att konservatismen - mer tydligt uttryckt de småfeta överklassgubbarna - är hotet mot mänskligheten. Konservatismens ena uppgift är, och jag citerar:

"att minska antalet aborter och skydda universiteten från de liberala räknenissarnas och genusideologiernas reformprojekt"

Den andra uppgiften må då vara, med referens till Platon (kom igen, konservativt javisst men ska vi heeela vägen tillbaka till 300-400 år före "kristus"? Det samhället kan onekligen utgöra referenspunkter för Sverige 2010..) - åter från sidospår - den andra uppgiften må vara att förskjuta det liberala samförståndet och flytta gränserna för den offentliga debatten (läs:tysta kvinnor och arbetare) samt förändra människors tänkande.

Tillåt mig att komma med ett frågetecken. Hur bör denna förändring se ut? För att då stoppa genusideologiernas reformprojekt (som får antas vara ett ord för feminism, jämlikhet, jämställdhet och vidare problematisering av den sociala kontext inom vilken vi iscensätter kön och genus) och de "liberala räknenissarnas" framfart kan vi väl enkelt uttrycka det så som följer:

Konservatismen främsta uppgift är att 1. återinföra ett än mer instutionaliserat patriarkat.

2. Utplåna kvinnors politiska rättigheter, ja, varför inte mänskliga rättigheter när vi ändå är i farten. 3. Strypa rätten till fri abort. 4. Se till att kvinnan inte har makt över sin egen kropp och sexualitet. 5. Ska vi ta preventivmedel också, när vi ändå håller på? "Sverige har steg för steg infört en politik som gör det ofödda livet skyddslöst" menar DNs Johan Tralau.

Ja, men heja! Konservatismen är ju onekligen som "en sorts avantgarde" - en så klämmig och helt obefogad avrundning på en riktigt ryslig artikel.

..och den sensuella, vackra Cleopatra därtill

Vill vi inte alla hylla Ebba Witt-Brattström emellanåt. Klart man kunde tänka sig, att svensk grundskoleutbildning innebär historieböcker där det sprudlande antalet 62 kvinnor presenteras, i relation till 930 män. Det är ingen hemlighet att historia alltid har varit strikt manligt fokuserat, det har feminister ifrågasatt sen sekelskiftet! Svensk historieundervisning är ett klassiskt exempel på det man brukar kalla "add women and stir" - upptäck att kvinnorna på mystiskt vis uteblivet, kasta in dom och rör om. Det blir en något skev soppa, framförallt om kvinnorna presenteras i termer av utseende, sexism eller koppling (gärna sexuell eller romantisk) till någon av de Stora Männen.

Bra artikel.

ATTENTION!! UPP TILL KAMP, BILDA OPINION ELLER FÖRSLAVAS TILL EU'S BEBISPRODUCENT

As we speak behandlar EU ett direktiv som kallas "Direktiv för mammaledighet". Parlamentet röstar om saken den 23 februari; och vi måste samla alla goda krafter vi kan innan dess och därefter för att stoppa detta påfund! Det kan låta illa vid en första anblick - vadå, vill inte fröken att mamma ska få vara hemma med sin bebis..? Svaret är kort och gott NEJ eftersom man pratar om att rösta igenom en obligatorisk mammaledighet - obligatorium omöjliggör medlemsländerna nationella lagstiftning om pappaledighet. Pappor får inte vara hemma, för mammor blir det i och med direktivet obligatoriskt i minst sex veckor. Under denna tid förbjuds kvinnan i fråga att förvärvsarbeta. Dessutom innebär förslaget att kvinnor som har små barn ska förbjudas från att arbeta nattetid. Och det nästintill värsta av överstatlig pekpinnekontroll och vidrigheter - det blir OBLIGATORISKT att amma under en viss tid.

Ey, vad händer med -

1. Pappor som vill vara hemma?

2. Ensamstående kvinnor som inte har några andra möjligheter än att förvärvsarbeta oavsett dagtid eller nattetid?

3. Homosexuellas rättigheter? Hur ska obligatorisk mammaledighet tolkas för två pappor eller två mammor?

4. Kvinnor som av någon anledning inte kan amma? (Och vänta nu, hur ska detta kontrolleras..? Bröstklämsritualer i hemmet, eftersom det är där kvinnan ska vara? EUs långa håriga arm erbjuder omtänksam antastning..)

EU's mansdominerade korridorer fullkomligt sprudlar av ett konservativt gubbvälde som anser att kvinnor är objekt och ingenting annat än bebisproducerande mammafigurer vars hälsa män i allmänhet bör värna om. Detta förslag signalerar att EU är av den åsikten att barnavård och obetalt hushållsarbete är kvinnogöra; än idag år 2010.

Det värsta av allt är att enligt Eva-Britt Svensson, Vänsterns EU-parlamentariker och svenska kvinnors hopp om "jämställdhet" inom EU och därigenom i Sverige, uttalat är säker på att förslaget kommer att gå igenom. Möjligen kan en muntlig omformulering vid röstningtillfället förmildra förslaget och motarbeta obligatoriet. Men likt förbannat kommer det att gå igenom; symboliskt och praktiskt befästa ett överstatligt patriarkat. Vi har av allt att döma en mycket, mycket mörk period att vänta, kära medsympatisörer. UPP TILL KAMP.

Och lyssna på Radio UF, Uppsala Studentradio 98,9 (webbradio för utom-uppsaliensare) klockan 17 - 18 på onsdag för vidareutveckling, diskussion och analys.

Femidalen for president

Femidalen har haft problem med postväsendet och dåliga transporter senaste månaden, man får be så innerligt om ursäkt. Kan det vara vädret kanske? Snö på rälsen. Men saker verkar åter vara i funktion!

Början av 2010 har varit turbulent, på ett trevligt vis. Jag har slutat stressa. Jag har lagt av "duktiga flickan" för ett tag, och därav inte tvingat mig själv att producera (exempelvis blogginlägg). Däremot har jag börjat sända radio för Radio UF på Uppsala Studentradio 98,9 - lyssna gärna på onsdagar mellan 17.00 - 18.00; min premiär blir nästa vecka då jag går hårt ut med att snacka EU och jämställdhet, förhoppningsvis förstärkt av en intervju med Eva-Britt Svensson.

Så, vänner. Vad gör EU - och vad kan EU göra - för jämställdheten? Det första som slår mig är de olika klimat som råder mellan medlemsländerna. Vi har Italiens Berlusconi, sydligare länders machokulturer och väl upprätthållna förhindrande av kvinnors förvärvsarbete, varierande sexköpslagar, oklara bedömningsmallar för diskriminering och så vidare, och så vidare. EU som helhet och jämställdheten däruti känns relativt..instabilt. Men lika lön för lika arbete infördes som riktlinje inom EU redan under 1970-talet; men från början var det inte tankar om jämställdhet som präglade principen om lika rättigheter, utan den var främst till för att undvika en snedvriden arbetsmarknad som kunde orsakas av kvinnors lägre löner. Detta mål är idag, ungefär 40 år senare, inte uppfyllt ens i Sverige. Sen har vi också följande principer att segla efter:

– att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all politik och alla åtgärder

– att få alla aktörer att engagera sig för att uppnå jämställdhet

– att främja jämställdhet i en föränderlig ekonomi

– att förena arbete och familjeansvar

– att främja en jämn könsfördelning i beslutsfattandet

– att stärka förutsättningarna för utövandet av jämställdhetsrättigheter.

Dessa är mål att arbeta emot. Själv tycker jag att det känns något kontraproduktivt att efter Lissabonfördragets genomförande tillsätta en variant av Påven som president. Hur jag än vrider och vänder på det så känns inte en konservativ katolik på presidentposten som ett jättesteg i rätt riktning. Men, jag kan ju ha fel.

Army of roses

Time flies, när man har roligt, som man säger. Likaså när man sitter men näsan begravd i dammiga böcker under hylla x i biblioteket. Bloggande, det har inte hunnits med. Däremot är jag på väg med små stormsteg mot en helt enastående intressant uppsats på temat kvinnliga självmordsbombare. Diskursen, när man väl dyker ner, är helt enorm. En översvallande mängd av litteraturen säger dessutom samma sak. För kvinnor räcker inte de politiska motiven - inte ens när det handlar om att spränga sig själv i luften av politiska själ. I varenda fall av kvinnliga självmordsbombare har författarna, journalisterna och analytikerna frossat i individens bakgrund - grävt efter orsaker som kan tänkas förklara varför denna kvinna valt att spränga sig själv. Väldigt få har funnit politiska motiv - inte ens det faktum att kvinnorna varit organiserade inom AMB, Hamas eller Islamic Jihad verkar vara intressant när det kommer till kvinnor. Istället har man funnit misslyckande att uppfylla rollen som kvinna. Det handlar om allt från sterilitet, våldtäkt eller sexuellt utnyttjande varav man inte är giftasduglig, "avvikande" sexualitet eller misslyckade familjeförhållanden. Privata, bakomliggande orsaker som legitimerar dådet - hon hade kunnat ta livet av sig ändå, för hennes liv var ofullständigt. Det politiska uteblir.

Och visserligen är diskursen intressant mot bakgrund av patriarkala strukturer - politik har inte varit ett för kvinnor accepterat intresseområde inom islam. Men att spä på denna utanförskap genom att grundligt utreda alternativa anledningar förbättrar inte situationen. De ledande författarna inom ämnet; Barbara Victor, Mia Bloom, Ami Pedahzur, verkar inte ha tänkt tanken "postkolonialism". Även genom feministiska argument lyckas man hävda att politik inte räcker för kvinnor - rollen som moder är viktigare. Man skjuter sig själv i foten gång på gång genom att inte ens genom genusanalyser lyckas ge kvinnornas uttalade politiska intresse legitimitet eller styrka. I grunden är det livmodern som talar, ändå. Eller spränger sig själv.

Världens kanske mest desperata

För ett par veckor sen pratade jag lite löst med lite löst folk, som hävdade att det är extremt kvinnligt att överanalysera saker.

Med saker menas i det här fallet sådant som ett obesvarat sms, ett obesvarat samtal, ett kort och torrt sms och liknande - då från någon man flirtar med/ligger med/vill ligga med.

Jag ville ju hävda att det inte alls var kvinnligt rent biologiskt,på konstruktivistiskt manér.

Idag snubblade jag över ett ytterst talande, för att inte säga fruktansvärt roligt, exempel. Follow the link.