å du milde

Ah, DN kultur publicerade idag en härligt kräkframkallande presentation av debatten mellan konservatism och liberalism. Jag kan inte säga annat än att konservatismen - mer tydligt uttryckt de småfeta överklassgubbarna - är hotet mot mänskligheten. Konservatismens ena uppgift är, och jag citerar:

"att minska antalet aborter och skydda universiteten från de liberala räknenissarnas och genusideologiernas reformprojekt"

Den andra uppgiften må då vara, med referens till Platon (kom igen, konservativt javisst men ska vi heeela vägen tillbaka till 300-400 år före "kristus"? Det samhället kan onekligen utgöra referenspunkter för Sverige 2010..) - åter från sidospår - den andra uppgiften må vara att förskjuta det liberala samförståndet och flytta gränserna för den offentliga debatten (läs:tysta kvinnor och arbetare) samt förändra människors tänkande.

Tillåt mig att komma med ett frågetecken. Hur bör denna förändring se ut? För att då stoppa genusideologiernas reformprojekt (som får antas vara ett ord för feminism, jämlikhet, jämställdhet och vidare problematisering av den sociala kontext inom vilken vi iscensätter kön och genus) och de "liberala räknenissarnas" framfart kan vi väl enkelt uttrycka det så som följer:

Konservatismen främsta uppgift är att 1. återinföra ett än mer instutionaliserat patriarkat.

2. Utplåna kvinnors politiska rättigheter, ja, varför inte mänskliga rättigheter när vi ändå är i farten. 3. Strypa rätten till fri abort. 4. Se till att kvinnan inte har makt över sin egen kropp och sexualitet. 5. Ska vi ta preventivmedel också, när vi ändå håller på? "Sverige har steg för steg infört en politik som gör det ofödda livet skyddslöst" menar DNs Johan Tralau.

Ja, men heja! Konservatismen är ju onekligen som "en sorts avantgarde" - en så klämmig och helt obefogad avrundning på en riktigt ryslig artikel.