Början av 2010 har varit turbulent, på ett trevligt vis. Jag har slutat stressa. Jag har lagt av "duktiga flickan" för ett tag, och därav inte tvingat mig själv att producera (exempelvis blogginlägg). Däremot har jag börjat sända radio för Radio UF på Uppsala Studentradio 98,9 - lyssna gärna på onsdagar mellan 17.00 - 18.00; min premiär blir nästa vecka då jag går hårt ut med att snacka EU och jämställdhet, förhoppningsvis förstärkt av en intervju med Eva-Britt Svensson.
Så, vänner. Vad gör EU - och vad kan EU göra - för jämställdheten? Det första som slår mig är de olika klimat som råder mellan medlemsländerna. Vi har Italiens Berlusconi, sydligare länders machokulturer och väl upprätthållna förhindrande av kvinnors förvärvsarbete, varierande sexköpslagar, oklara bedömningsmallar för diskriminering och så vidare, och så vidare. EU som helhet och jämställdheten däruti känns relativt..instabilt. Men lika lön för lika arbete infördes som riktlinje inom EU redan under 1970-talet; men från början var det inte tankar om jämställdhet som präglade principen om lika rättigheter, utan den var främst till för att undvika en snedvriden arbetsmarknad som kunde orsakas av kvinnors lägre löner. Detta mål är idag, ungefär 40 år senare, inte uppfyllt ens i Sverige. Sen har vi också följande principer att segla efter:
– att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all politik och alla åtgärder
– att få alla aktörer att engagera sig för att uppnå jämställdhet
– att främja jämställdhet i en föränderlig ekonomi
– att förena arbete och familjeansvar
– att främja en jämn könsfördelning i beslutsfattandet
– att stärka förutsättningarna för utövandet av jämställdhetsrättigheter.
Dessa är mål att arbeta emot. Själv tycker jag att det känns något kontraproduktivt att efter Lissabonfördragets genomförande tillsätta en variant av Påven som president. Hur jag än vrider och vänder på det så känns inte en konservativ katolik på presidentposten som ett jättesteg i rätt riktning. Men, jag kan ju ha fel.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar