Wien-vistelse, feministisk porr på bio och nedräkning till GBG

Fyra dagar spenderade vi i Wien, jag, Johanna och Marica å ECPATs vägnar. Det var på det stora hela ytterst produktivt, vi avhandlade många viktiga punkter och hade korta små bensträckarpauser emellan sessions om allt från komersiell sexuell exploatering av barn till genus och ren och skär aktivism. Nu börjar dock det riktiga arbetet som följer på konferensen - att sammanställa information och skriva en bok om hur man på bästa sätt arbetar med ungdomar när det gäller KSEB-frågor. Det blir en samling metoder, tankegångar, fokusområden och hippa tips. Kapitlen delades upp efter land; ECPAT Sveriges ungdomsgrupp kommer att skriva specifikt om trafficking och genus. I övrigt var det en helg fylld av glada skratt och intressanta möten, bland annat med ett par bardiskar där vi svängde av oss allt det som gör oss så effektiva, produktiva och idealistiska. Ibland ska man väl också få objektifiera sig offentligt, även om man är feminist och arbetar för barns och kvinnors rättigheter. Ung och festlig får man vara ändå!

Uppsala kortfilmsfestival visade igår kväll den feministiska porrfilmen "Dirty Diaries" - jag och min eviga vardagshjälte Katarina satt självfallet bänkade. 12 kortfilmer med mycket olika inriktning och mycket olika känslor; ett antal riktigt kryddiga filmklipp visades på bioduk inför fullsatt salong. Till en början kändes konceptet något fel, att titta på porr tillsammans med okända människor i en varm och kvav salong inträffar väl oftast, må jag generalisera och dömma, på diverse obscena inrättningar där stolarna är fläckade av kroppsvätskor och hemlig skam. Nog var stämningen även här något tryckt till en början, men trots publikens diversitet och filmens tabun, blev det hela, enligt mig, väldigt lyckat. Min favorit är absolut den första filmen, SKIN, som med en otrolig blandning av symbolik och konst lyckades vara riktigt sexig.

Jag har varit väldigt nyfiken på vad som egentligen har menats med "feministisk porr" sen jag först hörde om projektet; porr i vardaglig mening är så långt i från feminism som man kan komma. Det blir inte feministiskt för att den som skapar eller den som tittar råkar vara feminist. Vad filmen dock lyckades med var att skapa nya bilder av sexualitet, och det kan verkligen anses vara feministiskt. Kameravinkeln har också en enorm betydelse, då "vanlig" porr i stort sett alltid görs rent bildligt ur manligt perspektiv. Dirty Diaries är nyskapande och spännande - en eloge till filmskaparna och tack till Svenska Filminstitutet för en modig satsning.

Om någon timme går sen tåget till Göteborg för den första av totalt fyra inspirationsdagar om Barnkonventionen för Sveriges grundskoleelever och lärare! Detta är som jag tidigare skrivit det första nationella projektet där Sveriges barnrätts-organisationer organiserat samarbetar. Just nu känns det enbart enormt och överväldigande oklart, samt som ett stort ansvar att få det att klaffa. Dock med hoppfullhet för såväl resultat som erfarenhet, och tacksamhet till Allmänna Arvsfonden som finansierar vårt arbete.

Må det gå vägen, och må jag trots bristande studiefokus sätta tentan i Internationell politik nästa vecka..